Allers, verkligen?

Varför läser jag en tanttidning som Allers kanske ni undrar. Jo för att jag fick en påse med 100 (!) Allerstidningar och jag kan ju inte hålla mig från att bläddra lite. Jag hade förväntat mig kanelbullsrecept och korsord men var inte beredd på att hitta en så här tydlig värdering av klädstorlekar:
 
 
Problemet är inte clownstora kläder utan att man känner sig som en clown. Så att gå ner i storlek för att dölja vilken clown man är kommer inte fungera. Man måste sluta känna sig som en clown helt enkelt. Sen är man fri att göra nästan vad som helst. Men den bekräftelse man får för att ha en liten storlek är förrädisk, den får en kanske att fastna. 
 
Kicki vill inte släppa greppet, men jag hoppas att hon gör det. Det har jag gjort, och det är en befriande känsla när man tränat bort onödiga tankar. Jag kan gå med högt huvud och köpa kläder i vilken storlek som helst, till och med större än Kickis "clownstorlekar" om jag vill. Lite Rock'n roll i vardagen! Och dessutom snyggare än obekväma små kläder som skär in i huden (okej okej, fläsket) och skapar valkar.
 
Inte okej av Allers att komma med motsatsen till min fantastiska livsfilosofi.

Redo för kalas

 
Idag ska vi på 3-årskalas till Tures kusin Olivia. Jag tor han får ta på sig sina igelkottskläder dagen till ära.

Stickat

 
Mamma har stickat en mysig kofta åt T. Den kommer han få ha på sig när det blivit lite kallare och han blivit lite större.

RSS 2.0