På samma nivå som en 0-åring

Mina känslor för vår pojke blir bara större vartefter jag lär känna honom bättre. De påminner om det jag känner för maken, fast lite stickigare. Och ofta känns det som vi är på samma nivå på något sätt.
 
 
 
Men det är bara ibland det blir överväldigande, för det mesta känns det "som vanligt". Det hade blivit för jobbigt annars.



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0