Vi är barn

Ibland är det så med allmänt kända saker att det krävs att man upplever eller fattar dem själv för att det riktigt ska gå in. Att man får en aha-upplevelse över något självklart. För mig har det varit så med familjens betydelse för individen. Att familjen och barndomen har sin betydelse är knappast några nyheter, och visst har jag väl trott det är så. Men mest tänkt jaja, ok, ointressant. Först nu har jag börjat förstå på riktigt att någons familj är så mycket mer än berättelser och bakgrundsinformation.
 
När man träffar en vuxen människa så ser man ju den som en vuxen självständig person. Man kanske känner till syskon och föräldrar, men den gruppen människor som en familj känns inte verklig. För att förstå mer måste man föreställa sig hur det är att vara ett barn i just den familjen. När jag började tänka så är jag riktigt förvånad över hur mycket den första familjen påverkar, och att den kan vara närvarande hur gammal man än är. Lite deprimerande också. Är det så att ingen någonsin växer upp egentligen?
 
 
När man får egna barn så blir den nya familjen barnets första familj. För barnet finns inget annat än den familjen, men föräldrarna lever i andra verkligheter. Så en mamma-pappa-barn-familj består egentligen av 3 olika familjer: mammans familj, pappans familj och barnets familj. Men utifrån ser man bara 1 familj, den nuvarande.

RSS 2.0