Vi som ljuger när vi skriver dagbok

Det patetiska och fula i en själv, jag har mest tänkt att det är något jag måste bli av med. Något man kan växa ifrån. När man målar upp en framtidsversion av sig själv så är den ju alltid fri från allt sådant. Men jag börjar förstå att när jag dör kommer jag fortfarande vara patetisk och ful i någon mån. Life sucks and then you die osv.
 
Men jag har också börjat förstå att det finns rum för annat parallellt.
 
Det verkar ju inte så svårt att komma fram till. Men ändå har det varit det. Det känns som att det bara finns två sätt att se på sig själv tillgängliga. Antingen hatar man sig själv eller så älskar man sig själv nästan med våld enligt "jag ångrar inget"-principen. Det känns som att för att inte hata sig själv måste man blunda för det fula.
 
Men ändå är det så att det är ju där. Det är inte hjärnspöken eller hittepå.
 
Det var en lättnad för mig att komma fram till det. Att allt jag ser antagligen finns på riktigt och att min verklighetsuppfattning inte är helt skev. Det är inte antingen eller, det patetiska och fula lever sida vid sida med allt det andra. Jag har börjat acceptera att det är så det är.
 
Och det fula är trots allt bara en liten del av en större helhet. Allt verkar få sina rätta proportioner när man slutar kämpa emot.
 
 
Vissa människor dock, de verkar ha denna kunskap från början. De verkar väldigt trygga och som de har förstått grejen med allt bara så där. Så borde man ha varit. Inte som jag som till och med ljög när jag skrev dagbok.

Matlagningstips

 
När ni kokar ris, lägg med lite linser i riset. Linsris är godare än vanligt ris tycker jag. Konstigt nog, enbart linser är inte speciellt gott.

Dagens juloutfit

Glöm inte att julpynta er själva också. Jag har försökt mitt bästa med rött läppstift och julhalsband.
 

RSS 2.0